På grund av min första visit till Sverige som ska ske på october för två
fotboll matcher av landslaget mot Österrike (11.10.13) och mot Tyskland
(15.10.13) skulle jag vilja dela med alla min historia som gäller mig och
Sverige.
Hur hade jag blivit svenska fan och när det hade skett?
- Den början.
Första datum när öde hade skickat mig Sverige är inte exakt om det gäller
om exakt dag, men jag påminner hur det hade hänt. Det var kanske 1989 och jag
var knappt 7 år då. Som lika många sovjetiska män gillade sport och tyckte
mycket om att titta sport på TV när USSR landslag spelade mot vem som helst,
tittade min far på TV ishockej där vårt landslag spelade mot laget som var
klädd i gula tröjor med kronor på dem. Gul var min favoritfärg och jag kunde
inte avleda min blick ut från bildskärmen. Vilka vackra gula tröjor var klädda
på detta lag och vilka vackra tre kronor var på dem! Då hade jag frågat min far
vilken lag var det som fortfarande spelade ishockej i teven. Min far hade svarat
”Det är Sveriges landslag”. ”Så alltsedan nu hejar jag för Sverige!” har jag
sagt. Och det blev så!
Ni alla måste veta att Tre Kronor lag upptäckte Sverige för mig alltsedan
jag var liten pojke!
Då började jag följa på TV alla sport som svenska lag och individuella
idrottsmän deltog i, min far och storebror hade alltid sagt till när det hände
och kallade mig till TV. Så där visste jag att Sverige var stark i skiing med Gunde Svan, i tennis med Stefan Edberg (vet inte varför men då
hade jag inte sett Mats Wilander, men
min far hade berättat mig om den store Bjorn
Borg). Jag hejade för svenska idrottsmän i alla OS, VM, EM som jag kunde
titta på TV då. Pernilla Wiberg, Anja
Pärson, Magdalena Forsberg, Per-Olof Serenius och andra, andra – jag hejade
alltid för dem. Visst i synnerhet tyckte jag mycket om att heja för Tre Kronor
i alla tävlingar som visades på TV.

- Sveriges fotboll landslag.

Lyckligtvis EM 1992 och VM 1994 visade mig att Sverige tycker mycket om
fotboll och svenska fotboll är respekterad i världen! Då hade jag upptäckt att
Sverige har ganska rik fotbolls historia med VM silvret i 1958 och IFK Göteborg
hade ens vunnit UEFA Cup två gånger.
IFK Göteborg hade blivit min favoritklubb då i 1994-1995 hade de ganska bra
resultater i Champions League med segrar över Barcelona och Man UTD! Vad bra spelade Thomas Ravelli och Jesper Blomqvist och Magnus Erlingmark då!

Hur kunde jag lämna min kärlek till Sverige efter sådant!
Men landslaget då var inte framgångsrik tyvärr. Vi missade EM 1996 och VM
1998. Och på klubbs nivå var det inte så bra heller alltsedan andra hälften av
90-talet. Sverige deltar inte i Champions League på länge. Det är tråkigt!

- Lidelsen på Sverige.
Min största lidelsen på Sverige pågick i andra hälften av 90-talet när jag
var mellan 12-18 år gammal. Då läste och tittade jag allt svensk som jag kunde
hitta - August Strindberg, Ingmar Bergman. Jag följade på svenska sport
självklart, lyssnade på Roxette och Ace of Base, drömmade om egen Volvo. Jag
hade skickat några brev till Sveriges Ambassad och fick också några svar av
dem.
För första gången träffade jag svenskar och svenskor hade hänt i somras av
1998 när svenska handboll damer landslag kom till Kiev för att spela mot
ukrainska landslag. Jag hade blivit väldigt förvånad att se svenskor. De var
vackra och söta. De umgås med varandra med så härliga röster som duvor. Jag
måste poängtera att jag hade aldrig hört svenska språk förr då. Vad kunde jag
säga dem då? Jag bara kunde samla några autographer av deras lena händer och
säga dem ”Good luck!”. Detta lag förlorade sitt spel i Kiev och jag kom till en
kvinna som var bland svenska tränarna och sa ”In Sweden will be another game!”
och hon svarade ”Of course!”. Hon gav mig svenska logotyp märke som gjorde mig
lycklig! Jag hade redan haft mitt andra märke av svenska lag – det första
märket hade jag fått i kuvertet från IFK Göteborg i 1995.

Dessa två möten värmade min kärlek till Sverige.
Därefter mötte jag svenska basketboll lag Magic M7 (Planja Basket). Jag
mötte Sven-Göran Eriksson i Kiev när han kom med Lazio, jag gav honom
souveniren och vi fotograferades.
I september 1999 hejade jag för Johan Landsberg och Simon Aspelin på Kievs
tennis tävling där de vann tillsammans.
- Stilleståndet.
Alltsedan 2000-talet studerade jag på college och sedan började arbeta. Jag
blev myndig men tyckte om Sverige fortfarande. Då hade jag mindre drömmar på
Sverige för jag var tvungen bo och arbeta i Ukraina och ordna mitt liv här. Jag
träffade en tjej som blev min fru. Försökte att hitta något svenska företag i
Kiev och anställda mig där men det hade inte lyckats.
Den ena sak som jag gjorde bra med min svenska kärlek på den tiden är att
jag började försöka lära mig svenska i 2006. Det fanns ingen kurs på svenska då
så jag köpte några läroböcker på svenska och började läsa svenska på egen hand.
Lyckligtvis om några månader dök svenska kvällskurs upp och jag började genast
besöka den. OS guld av Tre Kronor i finalen mot Finland har uppmuntrat mig! Jag
besökte kursen under 4 eller 5 månader och det hjälpte mig.
Tyvärr hade jag inte många banor att använda svenska språk här, det vill
säga hade ingen bana överhuvudtaget. För att öva svenska brevväxlade jag med
några svenskor. Men jobbet och familjlivet, vardagliga saker hindrar att lära
svenska ordentligt och den huvudsaken är att varför skulle jag lära mig svenska
om jag nästan använder inte språket!?
Oavsett min stora kärlek till Sverige hade jag ännu haft ingen riktig vän i
Sverige och hade aldrig varit där! Jag kunde köpa mig någon turist resan till
Sverige men jag ville inte göra sådär eftersom jag alltför mycket tyckte om
Sverige för att resa dit bara som en vanlig turist – en av mängden. Jag ville resa
till Sverige bara som en vän av Sverige till mina svenska vänner.
- Euro 2012 – Fanns bara svenskar i Kiev.


Lyckligtvis träffade jag en svensk fan som blev min vän som visade mig
svenska fans kultur! Jag deltog i alla tre fans marscher innan matcher mot
Ukraina, England och Frankrike. Jag satte på svenska klacken och ens i Ukraina
match hejade jag mer för Sverige än för Ukraina. Jag började ju heja för
Sverige när ukrainska landslag fanns inte då i 1990!
- Drömmen kommer att bli uppfylld.
Snart kommer jag att besöka Sverige för första gången i livet. Min drömm
kommer att bli uppfylld efter så många år. Jag har vänner i Sverige och kan
prata svenska lite grann! Jag ska besöka två matcher av landslaget mot Österrike
och mot Tyskland och kommer att se Stockholm och Värmland!
Nu är jag 31-årig man med frun och två barn, men jag vill ge denna resa
som gåvan för den där pojken som älskade Sverige så mycket och drömmade om
Sverige så ofta under åren för många år sedan!
Комментариев нет:
Отправить комментарий